Hetero-norm eller fri vilja?

Jag har fÃ¥tt en frÃ¥ga om varför jag är medlem i Facebookgruppen Queertopiafestivalen. FrÃ¥geställaren hade fÃ¥tt höra att festivalen i sitt manifest uppmanar till anarki. Om det vore sÃ¥ är frÃ¥gan verkligen berättigad. PÃ¥ förekommen anledning vill jag ta tillfället i akt att ge min syn pÃ¥ heteronormen i allmänhet och Queertopiafestivalen i synnerhet. För dig som inte känner till vad Queertopiafestivalen är rekommenderar jag att läsa pÃ¥ www.queertopiafestivalen.se  En liten varning för ett inte helt konventionellt sprÃ¥k är nog pÃ¥ sin plats…

Festivalen, som gÃ¥r av stapeln i Norberg i juli 2010, har “Kärlek bortom normen” som tema och rubrik. Att en ny, innovativ, internationell festival väljer Norberg som plats är positivt i sig. Att festivalen i sitt manifest slÃ¥r fast att den är antikapitalistisk (ekonomiskt överskott gÃ¥r till queerrörelser i länder där homosexulatitet är förbjudet) och feministisk gör inte saken sämre. Detta är en festival som jag hoppas kan berika Norberg pÃ¥ mÃ¥nga sätt.

Varför är jag då så positiv till queerrörelsen? För mig handlar det om portalparagrafen i det socialdemokratiska manifestet: alla människors lika värde, samma fri- och rättigheter och ett solidariskt samhälle. Jag har själv valt att leva ett heteronormativt liv (alltså lever med en person av motsatt kön i ett ganska traditionellt Svensson-liv med barn etc). Observera, jag har VALT det.

Att ha möjlighet att leva det liv man vill, se ut som man vill, älska den man vill, ha de kärleksrelationer man vill borde vara en självklarhet för alla. Men idag, med den ganska smala familjenorm som råder, känner sig inte alla fria att vara den de vill vara. Det vill jag ändra på och därför tycker jag att Queertopias mål, att göra revolution mot heteronormen, är bra.

Det smärtar mig när min son får höra att han inte kan ha klänning för att han är pojke, eftersom hans klänning med volanger, som han fick av Tomten, är det finaste han vet. Det smärtar mig  när jag hör att det finns människor som har lämnat Norberg av en enda anledning - att de inte kände sig välkomna att leva det liv de ville här. Det smärtar mig när jag tänker på min vän som upplever att han blev född i fel kropp. Han vantrivdes och mådde psykiskt dåligt, spelade någon slags dubbelliv tills han fick hjälp att göra om sin kropp så att han kände sig hemma i den. Först då blev han bemött som den person han känner sig som.

Ett sådant samhälle vill jag inte ha. En samhällsnorm som tvingar människor att vara något de inte är är inte en norm att vara stolt över. I Queertopia hoppas jag att vi tillåter varandra att vara precis så som vi vill vara, med respekt för varandra.

För att undvika missförstånd vill jag tydliggöra att revolution mot heteronormen inte betyder att det skulle vara mindre bra alla leva enligt den traditionella normen. Det enda som är mindre bra är om man gör det för att man inte har sett något annat val, inte har vågat prova något annat, inte fått tillåtelse av familj/släkt/bekanta/grannar att leva ett annat liv som man hellre hade velat. Homosexuell kärlek är inte finare än heterosexuell kärlek. All kärlek som vilar på ömsesidighet och respekt är fin kärlek, tycker jag.

Jag tror inte att Norberg är mer heteronormativt än något annat samhälle. Jag tror inte att det är särskilt många här som är öppet kritiska till människor som väljer att leva sitt liv annorlunda än den rådande normen. Men jag tror att vi alla vinner på att öppna våra ögon, våga se varandra som vi är, vågar vara tillåtande, nyfikna och välkomna det som är annorlunda. Därför är jag glad att Queertopiafestivalen ger oss möjlighet att träna på det i några dagar.

Saxat frÃ¥n Queertopias manifest: “Queertopiafestivalen kommer att visa att normer bÃ¥de kan och ska brytas ned. En annan värld är möjlig och den 22-25 juli 2010 skapar vi vÃ¥r egen utopi och sedan ger vi oss ut och sprider ut den. För att vi kan, för att vi vill och för att vi törs. En norm ses bara som en sanning till nÃ¥gon kommer och ifrÃ¥gasätter den. Queertopiafestivalen är en värld där vi ses som människor. Inte kön. Som människor. Inte hetero eller homo. Som människor. Inte vita och svarta. Queertopia siktar högt och vill inte ha nÃ¥got halvbra, utan bryter varenda jävla förtryckande struktur och norm. Queertopia nöjer sig inte med det bästa som det ojämlika samhället kan ge oss, när det finns sÃ¥ mycket mer vi kan göra. Inom oss bär vi allihopa en värld av möjligheter. “