Semestern slut

För vissa har semestern redan tagit slut, för andra finns det fortfarande några dagar kvar att göra lite av allt det där vi ville göra. Själv har jag gjort mycket av det jag ville; haft många lata dagar med barnen, gjort dagsutflykter, badat, haft besök av fantastiskt trevliga människor och röjt i några skrymslen och snår. Det jag inte har gjort har jag aktivt valt bort, p g a lathet eller annat.

Jag tänker på alla de som av olika anledningar inte kunnat göra just något alls av det de velat den här sommaren. Alla de som inte lever tillsammans med dem de vill leva med, eller på det sätt de vill leva. Alla de som kämpar och kämpar för att få vardagen att gå runt och inte har några möjligheter till semesterutsvävningar. Alla de som inte har någon semester, för att det inte existerar i deras obefintliga anställningskontrakt. Det finns så många saker som vi tar för givna men som absolut inte är givna för andra. Mina tankar går till er.

Stjärnfamilj

Jag är STOLT över att tillhöra ett parti som har en politik för alla - kärnfamiljer, stjärnfamiljer och alla andra underbara individer! Önskar bara att jag hade kommit på det fyndiga “stjärnfamilj” själv

Kvalitet vs resurser

I början av veckan publicerade Fagerstaposten en insändare från “Än så länge kommuninvånare i Norberg”. Skribenten har åsikter om den politik vi fört, “att allt färre ska göra allt mer”, vilket “sliter hårt på personalen att se alla behov, men inte kunna göra det som verkligen krävs för ett mänskligt leverne”.

Det är glädjande att någon har åsikter om och engagerar sig för hur våra äldre äldre har det i Norberg. Precis som denna någon skriver så tror jag också att det finns gamla människor som ibland har svårt att göra sin röst hörd i media. Däremot är jag övertygad om att vi inom hemtjänst och äldreomsorg i Norberg har en fantastisk personal som gör allt vad de kan för att lyssna till de gamla och se till att de har en bra tillvaro.

Jag har valt att engagera mig politiskt för att jag tror att det finns mycket i vårt samhälle som vi kan göra bättre. Jag har valt att vara ledamot i Socialnämnden för att jag anser att stöd och hjälp till dem som för tillfället behöver det är något av det viktigaste man kan ägna sig åt. Min önskan, som jag tror delas av alla andra politiker, är att alla våra kommuninvånare – unga som gamla – ska ha det så bra som möjligt. 

Vägen till en bra omsorgsverksamhet går via bra personal. Vi har höga kvalitetsmål för våra verksamheter och vi har höga ambitioner vad gäller personalens arbetsmiljö. Dessvärre har vi också begränsade ekonomiska resurser för att genomföra våra mål och ambitioner. Detta gör att vår personal ibland har en hög arbetsbelastning och jag kan förstå att det upplevs stressande att inte kunna tillgodose allt som våra äldre skulle vilja ha hjälp med. Om det är någon tröst så är läget detsamma i andra kommuner; kostnaderna för omsorgen i Norberg ligger nu i nivå med andra jämförbara kommuner.

Chefer och medarbetare inom Socialförvaltningen arbetar hårt och målmedetet för att hålla hög kvalitet i verksamheten. Trots detta finns det förstås saker som kan bli bättre. Jag hoppas att ”Än så länge kommuninvånare i Norberg” väljer att vara just kommuninvånare i Norberg och att denna någon kontaktar mig, någon annan politiker eller någon chef inom socialförvaltningen så att vi får ta del av dina förslag till förbättringar.

Ekologi kontra effektivitet

I förra veckan presenterade två forskare vid SLU (Statens Lantbruksuniversitet i Uppsala) en studie som visar att ekologisk odling är ineffektivt jämfört med konventionell (kemiskt besprutad) odling. Jaha. Är det någon som hade väntat sig något annat?!?

Efter Aktuellt-inslaget, då de två forskarna oemotsagt fått orera om sin fantastiska (?) upptäckt, kändes utrycket att vad som helst går att bevisa med statistik mycket aktuellt.

Som jag ser det är själva vitsen med ekologisk odling att den ska vara långsiktigt hållbar och ta hänsyn till alla delar av miljön och kretsloppet, inte bara vad som är mest “effektivt” för bonden. För vad är effektivitet?? Är det verkligen när vi lyckas krama ur absolut mesta mängd odlad gröda/producerade enheter eller vilken bransch det nu handlar om? Eller är det kanske när vi hittar en bra balans mellan utfall och hänsyn, mellan vad som är möjligt och vad som är hållbart?

I sitt resonemang om ökad odlingsareal (nödvändigt enligt SLU-forskarna om odlingen ska ske ekologiskt) och minskad produktion utgick de från att alla andra faktorer ska vara konstanta. MEN DET ÄR JU DET SOM ÄR PROBLEMET! Vi KAN inte fortsätta att frossa i allt som för tillfället faller oss på läppen. Vi KAN inte fortsätta köpa billigt skräp (ursäkta) och köpa nytt, ännu billigare skräp nästa säsong. Vi KAN inte sticka huvudet i sanden och låtsas som att våra gemensamma resurser, och våra mänskliga resurser, körs slut på bara för att JAG just nu har en massa önskemål att tillfredställa. Inte om vi vill ha ett jordklot och en mänsklighet att överlämna till våra barnbarn.

Min åsikt är att vi alla, inom alla områden, måste fråga oss vad som möjligt och vad som är önskvärt. Jag förespråkar inte en tillbakagång till jordbrukssamhälle och självhushållning, lika lite som jag förespråkar nolltillväxt. Det jag menar är att vi måste hjälpas åt att se till att tillväxten sker inom rätt områden, och på rätt sätt, så att vi alla - människor, djur och miljö - kan fortsätta ha en gynnsam, hållbar utveckling. Och det, kära SLU-forskare, tror jag kan ske om vi sansar vår konsumtion, köper färre men bättre (och tyvärr också dyrare) produkter och anpassar våra liv efter vad våra åkrar, djur och skogar långsiktigt kan förse oss med.

Val i Afghanistan

Ibland är det svårt att förstå konflikter i andra delar av världen. “Hur kan de göra som de gör och tänka som de tänker?”, säger jag till mig själv ibland. Det är förstås min okunskap och livssituation som gör att jag inte förstår.

Afghanistan är ett konfliktområde som jag har svårt att förstå. Mycket av det som förmedlas i nyhetsrapporteringen och i reportage är helt oförståeligt för mig, trots att jag försöker. Jag har läst flera böcker som utspelar sig i Afghanistan, sett filmer, dokumentärer, utan att känna att min förståelse egentligen har ökat. Det var först när jag läste “Flyga drake” av Khaled Hosseini som förståelsen gick ner i magen. Det är en fantastisk bok, på många sätt. Historien är jättebra men för mig är den största behållningen ändå att jag känner att jag förstår på ett annat sätt. Den här boken är förstås ingen absolut sanning, lika lite som något annat, men den lyckades i alla fall förmedla det som jag har saknat så länge; en förståelse för hur människor kan bete sig på ett sätt som för mig tidigare verkat obegripligt. Och jag är alldeles övertygad om att det är först när vi kan förstå varandras tankar och beteenden som vi på ett konstruktivt sätt kan lösa konflikter och förändra en ohållbar situation.

Värna svenskan i Sverige

Läser i DN att det nu finns en språklag (äntligen!) som slår fast att myndigheter har ett ansvar att värna om det svenska språket. En JO-anmälan har gjorts mot de engelska mejladresser som statliga förvaltningar har (äntligen igen!).  Visst är det väl fånigt vi ska behöva använda engelska om vi vill skicka ett mejl till n.n@social.ministry.se till exempel! ?! Heja, alla språkpoliser och svensk-kramare! Kan de inte stifta en lag mot isärskrivning av ord, när de ändå håller på?

Skördetid och egenförsörjning

Jag tror att det här är min bästa tid på året; när vi kan skörda i köksträdgården och äta det vi själva odlat. Har jag kanske en framtid som gröna vågare?!?

Vi har kokat rödvinbärsgelé så att det står härliga till. Idag åt vi egna morötter, sallad, potatis och örter till laxen (som vi inte har odlat själva ). Snart är äpplena färdiga för moskok och så finns det ju blåbär och svamp och lingon och… LIVET ÄR HÄRLIGT! Finanskrisen känns avlägsen när jag står i leriga storstövlar i potatislandet. Jag känner mig så RIK när vi (till viss del) kan förse oss själva med det vi behöver. Det är en fantastisk känsla som alla borde få möjlighet att uppleva. Jag har full förståelse för storstadsbor som har kolonilott eller odlar småskaligt på balkongen. Det är något visst med att skörda och äta, att klara sig själv. Samma typ av tillfredställe som det ger att ha ett arbete, vara behövd, kunna försörja sig själv. Det borde få vara en självklarhet för alla människor.

Ny energi

Jag har träffat min mentor idag igen. Det är helt otroligt vad mycket ny energi jag får varje gång! Att sitta och vända och vrida på sina för tillfället mest angelägna frågeställningar, tillsammans med någon som bara är fokuserad på att hjälpa en vidare i tankegångarna - det är en härlig egotrip och ett jättebra sätt att komma fram till det man egentligen redan vet. Lät det rörigt? Sorry. Det jag menar är att vi ofta vet svaret inom oss men när man tvingas formulera problemet inför någon annan blir svaret tydligt. Det ger mig jättemycket energi och jag skulle vilja rusa direkt hem till datorn och skriva debattinlägg, insändare, motioner och förslag på löpande band! Dessvärre kommer oftast matlagning, tvätthängning, tandborstning och en ansenlig mängd tjat emellan och… ja, en stor del av energin rinner ut mellan de olika sysslorna. Kruxet är att återskapa engergin. Fokusera… Fokusera…

Sverigedemokrater

Läser i DN att det, enligt Synnovate, bara krävs ytterligare 8000 skånska röster på Sverigedemokraterna för att de ska ta sig in i Riksdagen (då skulle de ha 12% i valkretsen och på så sätt få ett mandat). Det känns inte som någon överraskning men det är ändå både oroande och illavarslande. Vad har vi gjort fel för att så många ska tycka att främlingsfientliga populister är det bästa alternativet?

I EU-valet var det 42 personer (har jag för mig) i Norberg som lade sin röst på (SD). Det är långt ifrån alarmerande men det är 42 personer för många! Det snåriga är, tycker jag, att det är så svårt att få till en debatt/ett resonemang med personer som lägger sin röst på (SD). De jag har träffat har tvärsäkra åsikter, kortsiktiga “lätta” lösningar på alla samhällsproblem och är totalt ointresserade av att argumentera, reflektera och diskutera. Och vad gör man då? Tips emottages tacksamt.

För övrigt har jag haft en barndomsvän på besök i helgen. Vi har inte umgåtts på ca 25 år men ändå kändes det lite som att “komma hem” att prata med honom. Vad härligt det är med sådana relationer. Kom snart tillbaka!

Kongressadmin

Har, i egenskap av ombud till partikongressen i höst, blivit ombedd att mejla in foto till kongresskatalogen. Som färsking har jag inga chica arkivbilder tagna av proffs som jag kan använda mig av. Det blev min kära sambo som fick ta med sig amatörkameran ut i kvällsolen för att föreviga sin politikerpartner. Hur ska man se ut i en kongresskatalog??? Glad och sprallig? Seriös och allvarsam? Vilket är det minst dåliga alternativet???

För övrigt ser vår omgivning ut som en minivariant av Hornborgarsjön: vi har måsar, svanar, kanadagäss och tranor som simmar och spatserar omkring i den “innerskärgård” som har bildats på våra åkrar. På vägen hem från uppvaktning av jubilerande svägerska fick jag be familjen att hålla tummarna när vi skulle forcera en översvämmad väg. Vi kom igenom men det var på håret. Igår fick jag vända på min joggingrunda efter att ha tagit mig igenom en del av en översvämmad väg men fick ge upp på en annan del. Någon berättade att prästen i söndags hade predikat om Noaks ark. Det känns högst aktuellt.