12Jul

Inrikesnyhetstorka

Av: Åsa Eriksson

Är det fler än jag som lider av nyhetstorkan som råder i vårt land? Visst är det bra att områden som normalt sett inte får så mycket bevakning får plats i nyhetsmedia men det blir lite seeegt… När det bara regnar och regnar så vore det trevligt med lite politisk debatt. Ska vi införa skiftgång för politiker, så att inte alla tar semester samtidigt?! ;-)

9Jul

Regn, regn, regn

Av: Åsa Eriksson

Vi har nu fått 95 mm regn på ett dygn. De små sjöarna som har bildats på åkern utanför huset är sammanbundna av en liten flod. “Titta mamma, fåglarna badar på åkern” säger min son glatt.

Tjejerna har sovit i tält i ett par veckor (det känns väldigt länge sedan jag sov i tält utan att vara nödd och tvungen till det…) och nu ska allt tvättas. Hur torkar man sovsäckar när regnvattnet tränger upp genom golvet i tvättstugan?!? Tvätten får vänta. Nu ägnar vi oss åt att besöka äventyrsbad (jippee!), muséer och att baka och spela spel. Sämre semestersysselsättning finns, definitivt.

Jag sitter och filar på ett par debattartiklar. Skulle vilja använda den lediga tiden till lite tankearbete och argumentation men det kanske inte är någon som orkar läsa nu på sommaren? Ska göra ett försök i alla fall.

6Jul

Skola i Norberg

Av: Åsa Eriksson

Att läsa lokaltidningen Fagerstaposten var idag både jättekul och väldigt ledsamt. Det roliga bestod i en artikel om de kraftigt förbättrade provresultat som 9:orna i Norberg presterat i år. 93 % blev godkända på det nationella provet i matte, 99 % i svenska och 98 % i engelska. Härligt jobbat, alla elever, lärare och skolledare! I artikeln beskrevs hur lärarna på högstadieskolan arbetat annorlunda för att förbättra elevernas resultat på nationella proven (samt deras kunskaper, hoppas jag). Jag förutsätter att reportern har missförstått den intervjuade läraren som uppgavs säga att man nu inte bara har med ett räknesätt på proven utan blandar olika typer av uppgifter. Det är självskrivet, hoppas jag, att alla gamla kunskaper återkommer i undervisningen. För det finns väl ingen lärare som menar att “bråkräkning klarade vi av i skolår 7, det testar vi inte på det här provet i skolår 8″??? Men, som sagt, jättekul att Norbergs elever får figurera med positiva rubriker och fantastiskt om kunskapsnivån hos våra ungdomar har ökat.

Det som var tråkigast att läsa, tycker jag, var artikel och insändare med anledning av nedläggningen av Nickebo skola. Den har jag kommenterat här på bloggen tidigare och jag har redogjort för mina åsikter i frågan. Att vi är många, både barn, föräldrar och personal, som känner sorg över att Nickebo skola inte finns nästa läsår, är inte konstigt. Elevunderlaget är just nu för litet, pengarna räcker inte till allt som vi vill göra i kommunen och därför kommer det inte bli någon skola (men väl förskola!) i Karbenning nästa läsår.

Föräldragruppen har presenterat bra idéer om hur skolan kan utvecklas, göras mer kostnadseffektiv och få en unik profil med hjälp av en tänkargrupp. Det arbetet kom tyvärr igång för sent för att det skulle hinna resultera i fler elever till höstterminen 2009. Idéerna är fortfarande bra och jag vet att det finns krafter i föräldragruppen som vill arbeta vidare, som inte vill ge upp, som tror på en nystart för skolan om ett år eller två. Härligt! En levande bygd mår så mycket bättre med en levande skola. Men den energin hotas att helt spolieras om Karbenning och Norbergs kommun ska delas i olika läger, vilket känns överhängande just nu. Jag förstår frustrationen och ilskan, jag kan hålla med om att det finns delar i hanteringen av skolfrågan som kunde ha skötts bättre från skolledningens sida. Men vi når ingen framgång genom att smutskasta varandra, köra dubbla race eller leta efter syndabockar.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: ska vi nå framgång i att utveckla Karbenningbygden måste vi jobba mot ett gemensamt mål, alla tillsammans! Visst innehåller utvecklingsarbetet olika delar och vi har alla olika intressen i det men vi måste kunna enas om en gemensam vision och en strategi för att nå den.

6Jul

Facebook

Av: Åsa Eriksson

Jag har kapitulerat och det är bara att erkänna - jag gillar det! Har hårdnackat hävdat att Facebook inte är något för mig, jag har inte tid, inget behov bla bla bla. Och nu har jag surfat runt i ett par timmar på “fejan” och hittat gamla bekanta, skickat vänförfrågningar till höger och vänster och haft jättekul. Inser att det kan bli lite beroendeframkallande, om man inte har två små knattar som ständigt pockar på uppmärksamhet och vill leka, läsa sagor eller bara berätta om någon fundering. De kommer inte acceptera datorn som alternativ till mammatid och tur är väl det!

6Jul

Löpning och politik

Av: Åsa Eriksson

e-stafett-32

Vad kul det var att springa Engelbrektsstafetten! 86 lag, 5 x 5 km, stekande sol, hällande regn och folkfest. Härligt! Resultatmässigt lyckades vi inget vidare men vad gör väl det?! Vi hade kul och nästa år tror jag att vi utmanar alla partier i stafetten. Lägg er i hårdträning, kära politikerkollegor…

3Jul

S-kvinnor

Av: Åsa Eriksson

Nu är jag medlem i S-kvinnorna! Har inte känt något behov av det tidigare men om jag på något sätt kan bidra till att individualisera föräldraförsäkringen eller förändra synen på kvinnor som sexobjekt så går jag med i nästan vad som helst!

3Jul

Engelbrekt(s)stafetten

Av: Åsa Eriksson

I morgon ska jag springa stafett, för Sossarna. En annan stafettdeltagare frågade om jag var i bra form. Hm, det blir helt olika svar beroende på vilken form han menade; konditionsmässigt är jag i usel form. Har inte löptränat på veckor och har ont i halsen (befarar streptococer, eller hur det nu stavas). Den politiska formen tror jag däremot inte att det är något större fel på. Beskedet att jag får åka på partikongressen i höst blev en ny gnista i semestersegheten och så är jag kallad till möte med valberedningen för länets riksdagslista. Spännande! Även om jag inte har några Riksdagsambitioner för tillfället (men gärna när barnen är stora) så börjar tankarna kretsa kring vilka frågor jag skulle vilja driva om jag någon gång får det förtroendet. Politisk högform och konditionsmässig formsvacka, med andra ord!

För mig känns det viktigt att vi Sossar visar oss på sta´n, inte bara privat utan även under Sosse-flagg. Det gör vi ibland vid manifestationer, flygbladsutdelningar osv - det är bra! - men vi behöver också synas i andra sammanhang, tycker jag. Människor som inte tror sig vara intresserade av politik blir kanske skrämda när vi kommer med tydliga budskap, slagord etc. I andra, inte så laddade sammanhang, kan de få se att vi är som folk är mest; några är vältränade friskusar, andra är otränade soffpotatisar med välgödda kärlekshantag och några är sådär mittemellan. Förhoppningsvis får det någon att vilja/våga lyssna på vårt budskap någon gång, eller ställa en fråga, föra fram en åsikt eller kanske t o m bli medlem i vårt parti! Därför ska jag springa stafett i morgon, och så för att det är så himla kul, förstås!

29Jun

Partikongressen nästa!

Av: Åsa Eriksson

Tra la la, jag vann omröstningen om platserna till partikongressen i höst!!! Fick beskedet i inboxen idag och det känns lite overkligt. Jättekul att vinna (tack alla ni som röstade varannan damernas!), jättespännande att få delta på en partikongress och lite vemodigt att två av mina “medtävlare” inte får åka. Jag hoppas att de får en ny chans ett annat år för det är kloka, trevliga killar som kandiderat. Dessutom har jag en motion till partikongressen (Bygg ut Finsam) som jag nu har möjlighet att argumentera för.

Livet består visst alltid av kontraster, eller hur?!? Medan jag satt i traktorn och körde in 61 st storbalar med hö (ca 250 kg styck) i foderrummet förkunnade ett mejl att jag kommer vara ombud på kongressen i höst. Märkligt. Och roligt!!!

29Jun

Hö, hö och åter hö

Av: Åsa Eriksson

Pju, nu är alla småbuntar inne - 48 ton blev det. Tack snälla rara alla som har hjälpt oss, att köra traktor, köra pressen, ta hand om barnen, packa höet eller serva med mat och kaffe. Ni är fantastiska!!! Fingrarna har lite svårt att hitta tangenterna idag, efter två dagars hårt (och för min del helt ovant) kroppsarbete på skullen. Musklerna i ryggen värker skönt och sticksåren på armar och ben talar sitt tydliga språk. Oj, vad kul det är när det är över!!! Särskilt ett år som detta, då vädret är stabilt och vi haft många som varit här och hjälpt oss. Igår var vi 19 personer till lunch. Underbart!!!

Ni får förlåta mig men politik och Almedalen känns väldigt avlägset just nu. Vi praktiserar politiken istället; att gemensamt ta hand om jordens resurser för ett långsiktigt hållbart samhälle, att ställa upp solidariskt och anpassa arbetsuppgifterna efter var och ens förmåga. Och tro mig - på ett jordbruk är allas arbetsförmåga behövd, hur den än ser ut.

24Jun

Höskörd

Av: Åsa Eriksson

midsommar-08-060

 

Tack och lov för ett stabilt högtryck! Det är vi nog många som uppskattar just nu. En grupp som uppskattar det alldeles särskilt är höbönder - och deras partners.

Runt midsommar är det dags att skörda gräset som ska bli hö. Under de senaste sju åren (så länge som jag varit i branschen) har vädret varit tämligen ostabilt just då. Något år har det regnat mest hela tiden, något år har prognosen varit bra men vädret nyckfullt och släppt skurar både nu och då. Men i år, halleluja, verkar det gå riktigt bra för höskörden!

Ikväll, när jag och mellandottern har varit på medlemsmöte och bl a klubbat sossarnas kyrkopolitiska program inför kommande kyrkorådsmandatsperiod, har min sambo (bonden himself) vänt hö, nattat yngste sonen och tillsammans med äldsta dottern lagat tre formar lasagne till de vänliga själar som behagar hjälpa oss att få in det torra, fina höet i helgen. Ja, först jobbade han full dag på sågen, förstås. Så kan livet se ut för en månskensbonde vars partner har ett eget liv. Och trots att han nu är så trött att han inte orkar röja i köket (hrm…) är detta förmodligen hans bästa tid på året: hans åkrar bär frukt (nja, men gräs, i alla fall), det slagna höet luktar gott och han kan se för sig hur nöjda hans kunder (hästägare) kommer vara med den superba kvalitén han kan erbjuda deras hästar. Vad han tjänar på detta? Tja, inte så mycket. Förhoppningsvis tillräckligt mycket för att hobbyn (jordbruket) ska gå runt och kanske ge ett litet överskott som kan investeras i en begagnad betesputsare eller inplastare eller så. Högre ambitioner har han inte, han är fullständigt nöjd ändå. Bönder är ett konstigt folkslag - och trevligt! Nu konstaterade han att disken “väl står kvar i morgon när jag kommer hem”. Som sagt, trevligt folkslag! ;-)