Heja Mona!

Jag måste erkänna att jag blev rörd, nästan till tårar, av Monas inledningstal igår. Det var så självklart, självsäkert och glaskart på alla de punkter som känns angelägna idag; att skapa ett soldariskt, hållbart samhälle för alla. Jag fick ståpäls! Tidigare har jag inte varit något uttalat Mona-fan men det är jag nu. Vi kan vara stolta över vår partiledare.

Monas uppmaning till oss alla var att i alla debatter, alla tal och alla insändare det kommande året slå fast tre saker:

Jobben först, skatt efter bärkraft och välfärd efter behov. Så enkelt är det!

Samstämmigt budskap

Sitter på Jobbkongressen och lyssnar på Georgios Papandreou. Det slår mig att alla dagens talare; Mona Sahlin, Johanna Sigurddottir och Jens Stoltenberg, är väldigt samstämmiga i sina budskap. De pratar om ett solidariskt, grönt samhälle som håller ihop människor istället för att skapa klyftor. De pratar om vikten av politik för en bra samhällsutveckling, om vikten av en god partiorganisation med rejält fotarbete och av samverkan med vänstern och de gröna. Skönt att höra.

Vi har träffats i våra temagrupper nyss och försökt föra fram de synpunkter vi har på partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer. Jag måste säga att jag är lite besviken på hur temagrupperna (i alla fall min, Jobbgruppen) utvecklats. Jag hade hoppats på mer av diskussion, givande och tagande, reflektion och slipande på argument. Istället blev det några timmars uppläsning av olika kongressdelegationers yrkande på tillägg till riktlinjerna. Synd. Man får ju ta seden dit man kommer så jag gjorde, på Västmanlandsdelegationens uppdrag, två yrkanden:

Vi i Västmanland vill att det i socialdemokraternas politiska riktlinjer ska stå att alla som kan arbeta ska få göra det, istället för som i förslaget alla som kan och vill.  Likväl som alla ska ha rätt att använda sin arbetsförmåga, hur den än ser ut, har vi alla skyldighet att bidra efter förmåga.

Jag har dessutom yrkat på att det Kraftsam som partistyrelsen föreslagit (delar av AF och FK, där kommunerna kan sluta avtal) också ska inkludera landstingen. Det gör jag med bakgrund av drygt fyra års arbete med att försöka få dessa fyra organisationer att mycket bättre arbeta tillsammans för gemensamma kunder/klienter. Det finns idag, många människor, som har behov av många olika typer av stöd som faller inom olika myndigheters ansvarsområden. Så länge vi har murar mellan myndigheterna (regleringsbrev om tydliggör den egna myndighetens ansvar) kommer människor att ramla mellan de berömda stolarna. Samverkan under en gemensam ledning är ända sättet att motverka detta. Det kan man göra redan idag, inom ramen för finsam (finansiell samordning), men finsam finns inte i hela Sverige och därför är det allt för få som får möjlighet till samordnade insatser.

Om en stund, efter Margot Wallströms tal, får vi veta vad redaktionsutskottet anser om våra yrkanden. Med start i morgon, torsdag, ska vi västmanländska delegater föra fram våra förväntningar på den framtida politiken från podiet. Titta gärna på oss på SVT 24! Jag har begärt ordet för första gången i morgon eftermiddag, efter kl 15. Jag längtar…

Nu är vi på plats!

Jobbkongressen kommer att invigas inom någon minut och sorlet i kongresshallen ljuder av förväntan. Äntligen, äntligen ska vi få debattera våra hjärtefrågor, träffa vänner och meningsmotståndare och - framför allt - vara med och utforma en modern och kraftfull socialdemokratisk politik!

Jag vill framföra en eloge till personal och ombud i Västmanlandsdelegationen för proffsig riggning av allt det praktiska, för en positiv och framåtsyftande attityd och för att ni är så himla bra på att ta hand om helt nya ombud.

Jag återkommer med rapport från bla Mona Sahlins invigningstal.

Hepp!

Snart är det dags

Nu äntligen, efter flera månaders väntan, är det snart dags att sparka igång årets viktigaste (?) politiska händelse. Väskan är i princip packad, väckarklockan är ställd (så att jag inte missar telefonintervjun i direktsänd Radio Västmanland i morgon bitti) och mina fokusområden på kongressen är identifierade. Jag är redo, med andra ord!

Det är kul att kongressen har fått så mycket uppmärksamhet i media senaste veckan (synd bara att SVT prompt måste leta upp gamla surgubbar som ska klaga på Mona). Hoppas att det fortsätter så resten av veckan. Jag hoppas också att media klarar av att fokusera på de frågor som är viktigast för Sverige nu: jobben, ett solidariskt och uthålligt samhälle och ansvarsfull utveckling. Dessvärre tror jag att media (och alliansen) kommer göra allt vad de kan för att blåsa upp de meningsskiljaktligheter som finns inom vårt parti, t ex när det gäller svensk närvaro i Afghanistan. Därför vädjar jag till alla som kommer delta på kongressen: debattera gärna, argumentera för din åsikt och stå på dig MEN hjälp inte media att blåsa upp våra interna motsättningar till något större än vad det är. Gör vi det så hamnar de viktigaste frågorna i skymundan och det får inte hända!

Gärna hård och konstruktiv debatt internt, alltså, men fokus på våra huvudfrågor när vi syns i media. Vi ses i Älvsjö!

En futtig timme

Så, nu har jag genomfört en timmes direktsänt telefonväkteri i Radio Norberg. Jag hade lite funderingar före programmet om jag hade tagit mig vatten över huvudet; Vad gör jag om ingen ringer? Vad gör jag om det ringer någon lyssnare och är riktigt otrevlig? Vad gör jag om det ringer någon och ställer initierade frågor om t ex (S) synpunter på kriminalvårdspolitiken (som jag inte är särskilt insatt i)?

Allt det där hade förstås kunnat hända men det hände inte idag, som tur är. Gunilla, som skötte tekniken, och jag hade inledningsvis en konversation om vilka som är de viktigaste frågorna för oss på den kommande kongressen. Efter knappt en kvart ringde telefonen. Spännande! Det var en för mig okänd kvinna som ville föreslå ett införande av en Leva livet-garanti och hur vi kan växla in unga i arbetslivet.

Det var så kul att höra hur andra tänker och resonerar, och försöka sätta in det i de riktlinjer partistyrelsen föreslagit och i de åsikter som jag själv har. Ytterligare två personer ringde in till programmet, och så ville programledare Gunilla diskutera förldraförsäkringen, så den där futtiga timmen gick alldeles för fort. Vi hade laddat upp med en lång spellista, ifall ingen skulle ringa, men det blev inte många låtar spelade. Fast den låt som min dotter hade önskat, “Hung up” med Madonna, var jag förstås tvungen att spela så att barnen kunde dansa hemma på köksgolvet.

Telefonväkteri har givit mig blodad tand. Om lyssnarna fortsätter vara så här vänliga och artiga så kan jag ha telefonväkteri hela dagarna!!!

Kongressnerver?

Jobbkongressen närmar sig - äntligen! -med stormsteg. Den har känts så avlägsen så nu, när det är mindre än en vecka kvar, känner jag mig överrumplad. Hur ska jag hinna ta alla kontakter jag har planerat? Hur ska jag hinna läsa allt? Hur ska jag få med mig allt material?!!? Och hur i hela fridens namn ska jag klara mig utan familjen i fem hela dygn?!?

På måndag har vi en träff i Västmanlandsdelegationen och det känns bra. De erfarna kongressrävarna som finns där kan nog lugna mina nerver. Det känns så STORT och VIKTIGT och KUL att få vara kongressombud. Mängden beslut som ska tas och bredden på ämnena som ska diskuteras är förstås imponerande och utmanande men jag har en bra magkänsla som säger att vi kommer lyckas sy ihop det hela.

Tralala, vi ska forma Sveriges bästa politik!!!

Sätt press på klimatmötet

Hållbar utveckling, för allt och alla, är den absolut viktigaste frågan idag, anser jag. Därför anser jag att vi behöver sätta press på våra makthavare ( i vårt fall statsminister Fredrik Reinfeldt) inför klimattoppmötet i Köpenhamn.

Den samlade forskningen visar att temperaturen inte får öka mer än 2 grader, för att den negativa klimatpåverkan på jorden ska kunna hejdas. Omställningen till förnybara energikällor och en smartare användning av energi måste ske av alla - även av dig och mig här i Västmanland- tillsammans med övriga världen. I december samlas världens ledare i Köpenhamn för att förhandla fram ett nytt internationellt klimatavtal.

Förbundet Agenda 21 har startat ett upprop för att påverka och stärka de som sitter vid förhandlingsbordet. Resultatet av uppropet presenteras på ”Framtidens Klimatkonvent” den 3 december på Mälardalens högskola och överlämnas till den svenska regeringen dagen därpå.
Om du också vill skriva på uppropet klickar du enklast på den här länken:

http://www.fa21.se/insamling.asp

För en hållbar framtid!

Jag säger nej!

Det är ett klokt drag att, som Fredrik Pettersson, starta ett brett  upprop i politikerbloggosfären att vi aldrig, någonstans, någonsin, någon gång kommer att göra oss beroende av stöd från Sverigedemokraterna: detta med anledning av den raka och avslöjande debattartikeln av Jimmie Åkesson (SD) i Aftonbladet i veckan.

Som socialdemokratisk politiker ser jag det som helt uteslutet att samarbeta med, eller göra sig beroende av, krafter inom (SD). Socialdemokratin bygger på övertygelsen om alla människors lika värde och ett solidariskt samhälle för alla och det är helt oförenligt med de främlingsfientliga åsikter som präglar (SD). För mig handlar det om människosyn och människosyn är inte något vi kan kompromissa eller kohandla om. Vanligtvis är jag för samverkan - av de flesta slag - men ALDRIG samverkan med (SD)!

Vi har, än så länge, inga valda företrädare för (SD) i Norberg men vem vet vad som händer på den fronten i kommande val? Jag vill härmed uppmana alla andra politiska bloggare att också tydligt ta ställning i frågan.

Telefonväkteri

På lördag 24 oktober ska jag försöka ha “telefonväkteri” i Radio Norberg kl 11-12. Eftersom jag är ombud för Norra Västmanland på Socialdemokraternas partikongress sista veckan i oktober är tanken att lyssnare (medlemmar som ickemedlemmar, sympatisörer likväl som kritiker) ska kunna ringa och ställa frågor om vad (S) vill i olika frågor eller göra “medskick” i angelägna frågor till partikongressen. På kongressen ska den framtida socialdemokratiska politiken fastställas och för mig är det viktigt att ha med mig åsikter från hela länsdelen.  

Alltså, ring gärna 0223-235 33 på lördag och ställ din fråga (förhoppningsvis kan jag ge ett adekvat svar) eller för fram din åsikt. Ett telefonväkteri utan inkommande samtal blir inte så kul. Passa på att göra din röst hörd!

Nya chanser

I kongressmaterialet inför Jobbkongressen återkommer en ståndpunkt flera gånger: socialdemokratisk politik ska ge människor upprepade chanser i livet; upprepade chanser till utbildning, till att få fotfäste på arbetsmarknaden, att höra hemma någonstans. Detta är oerhört viktigt, anser jag. För att skapa ett samhälle i sammanhållning måste alla känna att de är med och bidrar på något sätt: att de behövs, att deras arbetsförmåga är efterfrågad, att de finns i ett sammanhang.

På vägen hem från Stockholm i veckan stannade jag på Centralen och köpte Situation Stockholm av en man. Vi började prata lite grann och jag berättade att jag var på väg till ett styrelsemöte med socialdemokraterna i Norberg. “Det är bra”, sa försäljaren, “jag håller på er. Jag har varit knegare, vettu, men sen hände det en massa skit i livet6 och nu står jag här.” Vi pratade lite om att han kände att han var på rätt väg men att det var omöjligt att få ett jobb med den bakgrund han har. Så får det inte vara i ett solidariskt samhälle!

I dagens arbetsliv är kraven så höga att det är allt färre som har tillräckligt hög kompetens, är tillräckligt snabba, flexibla och stresståliga för att orka med eller för att platsa. Det leder till att det är en allt större grupp som inte får plats: som är för skamfilade, för eljest, saknar rätt kompetens etc för att vara välkomna på arbetsmarknaden. Egentligen tror jag inte att det är någon (jo, kanske de superegoistiska, elitistiska brudarna som var med i Debatt i veckan…) som vill ha ett sådant samhälle. Dessutom är det samhällsekonomiskt idiotiskt.

Att försöka backa samhällsutvecklingen är omöjligt, tror jag. Det går inte att lagstifta om ett långsammare arbetsliv som tar hänsyn till mänskliga värden. Lösningen ligger snarare i att ständigt diskutera i vilken typ av samhälle vi vill ha, vilken människosyn som ska råda och att visa på fördelarna för oss alla med att det är många som känner sig inkluderade och behövda. Dessutom behövs det, som jag sagt så många gånger förr, en utvidgad arbetsmarknad. Och där har politiken en stor roll att spela! Vi kan göra förändringar i gällande lagstiftning för att underlätta för sociala företag att etablera sig och att överleva. Vi kan skriva in sociala hänsyn i våra upphandlingspolicys för att möjliggöra för företag som tar stor social hänsyn att överleva. Vi kan ge våra tjänstemän inriktningsbeslut som gör att social ekonomi pratas om och stimuleras i våra verksamheter.

Jag sa till mannen på Centralen att vi på partikongressen förmodligen kommer ta en hel del beslut som, om vi kommer i regeringsställning, kommer att underlätta för honom att komma ut i jobb. Han lade armen om min axel och önskade mig lycka till. Jag hoppas, för allt i världen, att jag i framtiden kan stå för det jag sa.