Jobbkongress dag 3

Vi är inne på kongressens tredje dag och ombuden ser förvånansvärt pigga ut, för att ha sovit så lite i natt: vi voterade fram till kl 2 i natt och började nu igen kl 8:30. Starkt jobbat, allihop!

Mina främsta intryck från gårdagen är enigheten i den ekonomiskpolitiska debatten (där Västmanland m f l fick igenom vårt krav att tillåta lånefinansiering för vissa större infrastrukturprojekt), hur självklart det är för oss sossar att öka tryggheten för företagare, hur skönt det känns att kongressen tog beslut om att föra in landstingen i Kraftsam och det enorma engagemanget som kongressen visade för att erkänna ett fritt Västsahara. I Västsahara-frågan fick partistyrelsen stryk i omröstningen.

Jag har haft många funderingar om hur jag ska rösta i Afghanistanfrågan. I min arbetarekommun är det flera som är mycket kritiska till att Sverige har soldater där under ISAF-flagg och som kräver att vi tar hem våra soldater. Jag har tidigare lyssnat på båda sidorna i debatten men inte kunnat komma till ett eget ställningstagande. Frågan är så oerhört komplicerad, hur vi än gör så är problemen i Afghanistan enorma och lidandet oerhört. Jag hade därför tänkt att jag skulle lägga ner min röst. Efter att ha lyssnat på många, passionerade och kunniga inlägg i natt, däribland en lysande Jens Orback och en mycket engagerad och skicklig Jan Eliasson, bestämde jag mig för att gå på partistyrelsens förslag och förorda fortsatt närvaro i Afghanistan. Jag antar att jag kommer få stå till svars för det när jag kommer hem. I januari kommer vi i Norberg arrangera ett öppet seminarium i frågan (både Maj-Britt Theorin och Lena Hjelm-Wallén är intresserade av att delta) och då får vi fortsätta diskussionen.

Västmanlandsdelegationen fick inte igenom vårt krav att kongressen ska skriva in i riktlinjerna att en tredelad föräldraförsäkring ska införas under kommande mandatperiod. Den frågan har kongressen hänfört till redaktionsutskottet. Att det blir en tredelning av försäkringen verkar kongressen vara tämligen överens om.

Just nu debatterar vi Ett Sverige i sammanhållning, som skulle ha avhandlat igår kväll. För tillfället ligger vi ca 3 timmar efter programmet. Jag undrar hur länge vi ska hålla på i natt?

Någon gång i eftermiddag/kväll ska jag hålla ett anförande om strandskyddet. Partistyrelsen har i det ursprungliga förslaget till riktlinjer skrivit om skärpt strandskydd i mycket generella termer och det måste förstås vi i glesbygd motsätta oss. Mer om detta senare idag.

Debut i talarstolen

Vi har precis omvalt vår kära Mona till partiordförande och vi gjorde det med den längsta, varmaste stående ovation jag kan minnas. Härligt! Jag hoppas att alla nu förstår att hon har vårt absoluta stöd.

Jag har gjort min debut i talarstolen här på Jobbkongressen. Jag hade förmånen att få inleda debatten i avsnittet “Alla arbetade timmar behövs”. Min ambition det senaste året har varit att få partistyrelsen att inse att vi måste samla alla aktörer kring individer som behöver omfattande stöd för att öka sin arbetsförmåga och komma in på arbetsmarkanden. Till min glädje var det inga problem alls! Ett inlägg på temagruppen igår eftermiddag om att föra in landstingen i Kraftsam och PS gick på vår linje. Demokratin funkar!!!

Jag höll ändå mitt anförande idag, om vikten av att samla stödet och att utgå från individens behov. Det var så kul! Knäna skakade betänkligt, det ska erkännas, men jag kände ändå att en talarstol kanske är mitt rätta element?

Dessutom fick jag applåder, och positiva hejarrop från mina delegationskompisar, och det är jag innerligt tacksam över. Nu förändrar vi världen!

Debatten är igång

Om några minuter ska vi börja besluta om våra framtida politiska riktlinjer. Härligt!

I morse, när kongressen öppnade och talarlistan publicerades, fick jag hjärtklappning och knäskak: Det stod Åsa Eriksson, Västmanland, som nummer två i talarlistan. Och detta inom ett område där jag inte har skrivit något anförande ännu! Blodet försvann bokstavligen från mitt huvud i några sekunder, jag lovar. När jag kunde tänka igen insåg jag att “superadministratörerna” tagit fel på område som ska behandlas idag och satt upp söndagens talarlista istället. Det korrigerades snabbt och jag kunde på darriga ben gå tillbaka till min plats.

Ingen stor grej, förstås, men det fick mig att inse hur orutinerad jag är. En gammal kongressräv skulle förstås kolugnt ha inväntat att det uppenbara felet rättats till. Det ska jag försöka lära mig till en annan gång. Och jag känner mig nöjd med att jag inte tvingades göra debut i kongresstalarstolen helt oförberedd och utan manus.

Stödet för partistyrelsen verkar stort när det gäller den ekonomiska politiken, som vi just nu beslutar om. Hittills har alla beslut (ca 10 än så länge) gått partistyrelsens väg. Undrar hur länge det håller i sig?

Var är kvinnorna i den ekonomiskpolitiska debatten? Det är en förfärande hög andel män i talarstolen den här förmiddagen. Tycker inte vi kvinnor att ekonomisk politik är viktig?

Heja Mona!

Jag måste erkänna att jag blev rörd, nästan till tårar, av Monas inledningstal igår. Det var så självklart, självsäkert och glaskart på alla de punkter som känns angelägna idag; att skapa ett soldariskt, hållbart samhälle för alla. Jag fick ståpäls! Tidigare har jag inte varit något uttalat Mona-fan men det är jag nu. Vi kan vara stolta över vår partiledare.

Monas uppmaning till oss alla var att i alla debatter, alla tal och alla insändare det kommande året slå fast tre saker:

Jobben först, skatt efter bärkraft och välfärd efter behov. Så enkelt är det!

Samstämmigt budskap

Sitter på Jobbkongressen och lyssnar på Georgios Papandreou. Det slår mig att alla dagens talare; Mona Sahlin, Johanna Sigurddottir och Jens Stoltenberg, är väldigt samstämmiga i sina budskap. De pratar om ett solidariskt, grönt samhälle som håller ihop människor istället för att skapa klyftor. De pratar om vikten av politik för en bra samhällsutveckling, om vikten av en god partiorganisation med rejält fotarbete och av samverkan med vänstern och de gröna. Skönt att höra.

Vi har träffats i våra temagrupper nyss och försökt föra fram de synpunkter vi har på partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer. Jag måste säga att jag är lite besviken på hur temagrupperna (i alla fall min, Jobbgruppen) utvecklats. Jag hade hoppats på mer av diskussion, givande och tagande, reflektion och slipande på argument. Istället blev det några timmars uppläsning av olika kongressdelegationers yrkande på tillägg till riktlinjerna. Synd. Man får ju ta seden dit man kommer så jag gjorde, på Västmanlandsdelegationens uppdrag, två yrkanden:

Vi i Västmanland vill att det i socialdemokraternas politiska riktlinjer ska stå att alla som kan arbeta ska få göra det, istället för som i förslaget alla som kan och vill.  Likväl som alla ska ha rätt att använda sin arbetsförmåga, hur den än ser ut, har vi alla skyldighet att bidra efter förmåga.

Jag har dessutom yrkat på att det Kraftsam som partistyrelsen föreslagit (delar av AF och FK, där kommunerna kan sluta avtal) också ska inkludera landstingen. Det gör jag med bakgrund av drygt fyra års arbete med att försöka få dessa fyra organisationer att mycket bättre arbeta tillsammans för gemensamma kunder/klienter. Det finns idag, många människor, som har behov av många olika typer av stöd som faller inom olika myndigheters ansvarsområden. Så länge vi har murar mellan myndigheterna (regleringsbrev om tydliggör den egna myndighetens ansvar) kommer människor att ramla mellan de berömda stolarna. Samverkan under en gemensam ledning är ända sättet att motverka detta. Det kan man göra redan idag, inom ramen för finsam (finansiell samordning), men finsam finns inte i hela Sverige och därför är det allt för få som får möjlighet till samordnade insatser.

Om en stund, efter Margot Wallströms tal, får vi veta vad redaktionsutskottet anser om våra yrkanden. Med start i morgon, torsdag, ska vi västmanländska delegater föra fram våra förväntningar på den framtida politiken från podiet. Titta gärna på oss på SVT 24! Jag har begärt ordet för första gången i morgon eftermiddag, efter kl 15. Jag längtar…

Nu är vi på plats!

Jobbkongressen kommer att invigas inom någon minut och sorlet i kongresshallen ljuder av förväntan. Äntligen, äntligen ska vi få debattera våra hjärtefrågor, träffa vänner och meningsmotståndare och - framför allt - vara med och utforma en modern och kraftfull socialdemokratisk politik!

Jag vill framföra en eloge till personal och ombud i Västmanlandsdelegationen för proffsig riggning av allt det praktiska, för en positiv och framåtsyftande attityd och för att ni är så himla bra på att ta hand om helt nya ombud.

Jag återkommer med rapport från bla Mona Sahlins invigningstal.

Hepp!

Snart är det dags

Nu äntligen, efter flera månaders väntan, är det snart dags att sparka igång årets viktigaste (?) politiska händelse. Väskan är i princip packad, väckarklockan är ställd (så att jag inte missar telefonintervjun i direktsänd Radio Västmanland i morgon bitti) och mina fokusområden på kongressen är identifierade. Jag är redo, med andra ord!

Det är kul att kongressen har fått så mycket uppmärksamhet i media senaste veckan (synd bara att SVT prompt måste leta upp gamla surgubbar som ska klaga på Mona). Hoppas att det fortsätter så resten av veckan. Jag hoppas också att media klarar av att fokusera på de frågor som är viktigast för Sverige nu: jobben, ett solidariskt och uthålligt samhälle och ansvarsfull utveckling. Dessvärre tror jag att media (och alliansen) kommer göra allt vad de kan för att blåsa upp de meningsskiljaktligheter som finns inom vårt parti, t ex när det gäller svensk närvaro i Afghanistan. Därför vädjar jag till alla som kommer delta på kongressen: debattera gärna, argumentera för din åsikt och stå på dig MEN hjälp inte media att blåsa upp våra interna motsättningar till något större än vad det är. Gör vi det så hamnar de viktigaste frågorna i skymundan och det får inte hända!

Gärna hård och konstruktiv debatt internt, alltså, men fokus på våra huvudfrågor när vi syns i media. Vi ses i Älvsjö!

En futtig timme

Så, nu har jag genomfört en timmes direktsänt telefonväkteri i Radio Norberg. Jag hade lite funderingar före programmet om jag hade tagit mig vatten över huvudet; Vad gör jag om ingen ringer? Vad gör jag om det ringer någon lyssnare och är riktigt otrevlig? Vad gör jag om det ringer någon och ställer initierade frågor om t ex (S) synpunter på kriminalvårdspolitiken (som jag inte är särskilt insatt i)?

Allt det där hade förstås kunnat hända men det hände inte idag, som tur är. Gunilla, som skötte tekniken, och jag hade inledningsvis en konversation om vilka som är de viktigaste frågorna för oss på den kommande kongressen. Efter knappt en kvart ringde telefonen. Spännande! Det var en för mig okänd kvinna som ville föreslå ett införande av en Leva livet-garanti och hur vi kan växla in unga i arbetslivet.

Det var så kul att höra hur andra tänker och resonerar, och försöka sätta in det i de riktlinjer partistyrelsen föreslagit och i de åsikter som jag själv har. Ytterligare två personer ringde in till programmet, och så ville programledare Gunilla diskutera förldraförsäkringen, så den där futtiga timmen gick alldeles för fort. Vi hade laddat upp med en lång spellista, ifall ingen skulle ringa, men det blev inte många låtar spelade. Fast den låt som min dotter hade önskat, “Hung up” med Madonna, var jag förstås tvungen att spela så att barnen kunde dansa hemma på köksgolvet.

Telefonväkteri har givit mig blodad tand. Om lyssnarna fortsätter vara så här vänliga och artiga så kan jag ha telefonväkteri hela dagarna!!!

Kongressnerver?

Jobbkongressen närmar sig - äntligen! -med stormsteg. Den har känts så avlägsen så nu, när det är mindre än en vecka kvar, känner jag mig överrumplad. Hur ska jag hinna ta alla kontakter jag har planerat? Hur ska jag hinna läsa allt? Hur ska jag få med mig allt material?!!? Och hur i hela fridens namn ska jag klara mig utan familjen i fem hela dygn?!?

På måndag har vi en träff i Västmanlandsdelegationen och det känns bra. De erfarna kongressrävarna som finns där kan nog lugna mina nerver. Det känns så STORT och VIKTIGT och KUL att få vara kongressombud. Mängden beslut som ska tas och bredden på ämnena som ska diskuteras är förstås imponerande och utmanande men jag har en bra magkänsla som säger att vi kommer lyckas sy ihop det hela.

Tralala, vi ska forma Sveriges bästa politik!!!

Sätt press på klimatmötet

Hållbar utveckling, för allt och alla, är den absolut viktigaste frågan idag, anser jag. Därför anser jag att vi behöver sätta press på våra makthavare ( i vårt fall statsminister Fredrik Reinfeldt) inför klimattoppmötet i Köpenhamn.

Den samlade forskningen visar att temperaturen inte får öka mer än 2 grader, för att den negativa klimatpåverkan på jorden ska kunna hejdas. Omställningen till förnybara energikällor och en smartare användning av energi måste ske av alla - även av dig och mig här i Västmanland- tillsammans med övriga världen. I december samlas världens ledare i Köpenhamn för att förhandla fram ett nytt internationellt klimatavtal.

Förbundet Agenda 21 har startat ett upprop för att påverka och stärka de som sitter vid förhandlingsbordet. Resultatet av uppropet presenteras på ”Framtidens Klimatkonvent” den 3 december på Mälardalens högskola och överlämnas till den svenska regeringen dagen därpå.
Om du också vill skriva på uppropet klickar du enklast på den här länken:

http://www.fa21.se/insamling.asp

För en hållbar framtid!