PÃ¥sktankar

De senaste dagarna har jag varit ledig från jobbet och ägnat mig åt politik och familjen. Då händer det grejer!

Först vill jag rikta ett varmt tack till den alltid lika trevliga, kunniga och tillmötesgående Anna Nikula på distriktsexpeditionen (S) som hjälpte mig att förkovra mig lite i bloggosfären i veckan. Du är en klippa, Anna!

Sedan vill jag fortsätta tacka den härliga (S)- gruppen som arbetar fram ett förslag till regionalpolitiskt utvecklingsprogram för Västmanland. Det är ett litet men dynamiskt gäng som tänker högt och lÃ¥gt, stort och smÃ¥tt, vÃ¥gar ta djärva tankesprÃ¥ng och säga sitt hjärtas mening. Dessutom har vi ingen direkt budget att ta hänsyn till, vilket betyder att vi kan tillÃ¥ta oss att vara lite visionära och kaxiga. I onsdags lyssnade vi till hur VD:arna för Vafab Miljö och Sala Heby Energi ser pÃ¥ vÃ¥ra framtida möjligheter inom hÃ¥llbar utveckling. Det var först nedslÃ¥ende men sedan mycket inspirerande. Vet ni t ex att man kan utvinna energi genom att ta tillvara “kraften” som finns i skillnaden mellan vatten med olika salthalter?Det var nytt för mig. Det ska bli spännande att höra hur distriktstyrelsen ser pÃ¥ vÃ¥ra väl genomtänkta förslag, när de presenteras i början av juni.

I morse var jag på en företagarfrukost i Norberg, proffsigt arrangerad av Tillväxtgruppen. Det är fascinerande att ta del av dessa kreativa människors skaparglädje och jäklaranamma! Vi fick idag träffa flera unga, nya entreprenörer som har kloka, spännande idéer som de nu omsätter till affärer. Jag är full av förtröstan inför morgondagens småföretagartillväxt i vår region och jag vill önska varmt lycka till till alla som satsar tid, engagemang och eget kapital på att utveckla det de tror på. Jag tror på er!!!

Idag har mina barn matat nyfödda lammungar och varit pÃ¥skkärringar. Det är underbart att se hur de kavat traskar fram till främmande hus, ringer pÃ¥ och önskar glad pÃ¥sk med sina egenhändigt tillverkade pÃ¥skkort. Det är nästan sÃ¥ att mamma fÃ¥r en liten tÃ¥r i ögat… Jag hoppas att ingen granne känner sig tvingad att ge barnen godis eller frukt om man inte vill det. Det är ju inte meningen. Har man inte lust att ge nÃ¥got tycker jag att man kan tacka för pÃ¥skkortet, önska glad pÃ¥sk och stänga dörren utan att skämmas. Det klarar barnen.

Nu hoppas jag att du, kära läsare, har något trevligt att se fram emot under påskhelgen. Själv ska jag på konstvernissage, 18-årskalas och ta emot våra kära släktingar från Värmland. Det jag hade tänkt skriva, om ökade inkomstklyftor som LO-ekonomer räknat fram, får vänta. Nu är det helg och ledigt.

Glad påsk!

Jag är demokratisk socialist

Det finns en nedräknare fram till valet i höst med 100 socialdemokratiska ögonblick att minnas. Dagens ögonblick är ett fantastiskt tal av Olof Palme om varför han är demokratisk socialist. Talet är så aktuellt att det nästan är löjeväckande - jag måste bara länka till det här. Lyssna och njut!

Den ljusnande framtid är vår

Jag har idag träffat Miljöpartiets företrädare för att stämma av ett antal frågor inför vår valsamverkan. Det känns jättebra, eftersom vi är så eniga om hur framtiden bör se ut för Norberg. När vi lägger bort gammal rivalitet, käpphästar och invant skyttegravsbeteende så är det lätt att enas om den framtida politiken med andra partier.

Det finns så mycket positivt som gror i Norberg och regionen just nu, så många möjligheter som vi kan ta vara på. Att Bergslagens Folkhögskola flyttar sin verksamhet hit är en fantastisk möjlighet för kommunen. Det ska vi verkligen göra bästa möjliga av. Att barnafödandet ökar igen är förstås jättekul. Våra kommuninvånare känner framtidstro, trots de dystra tiderna, och vill möjliggöra för fler att uppleva glädjen med livet. Det ska vi också ta till vara. Ett sätt att göra det är att investera i en ny sport- och aktivitetshall, som är viktig för många medborgare. På så sätt kan vi förbättra möjligheterna för unga och äldre att utöva idrott, vi kan ge våra skolelever betydligt bättre förutsättningar i idrottsundervisningen, vi kan skapa en arena för arrangemang och mindre mässor och vi kan - framför allt - visa våra kommuninvånare att vi tror på Norbergs framtid och att vi är beredda att satsa på den.

Välkommen våren, välkommen det stundande valet och välkommen ljusnande framtid för kreativ landsbygd!!!

Fantastiska Nickebo Förskola

Det sägs att ovanligt många barn ska börja förskolan till hösten i Norberg. Det är jättekul! Jag hoppas att några föräldrar orkar göra sig omaket att köra sina barn till Karbenning, för här har vi en helt fantastisk förskola.

För tillfället är det 8 barn på hela förskolan och 2,5 personal. Här blir varje barn sett, uppmärksammat och stimulerat på sin nivå precis varenda dag. Här har personalen möjlighet att ställa om verksamheten efter det som för dagen visar sig vara aktuellt och barnen har stor möjlighet att påverka innehållet under dagen. Alla känner allas föräldrar, syskon och morföräldrar. Tryggheten är total.

Hittills i år har förskolan haft projekt Affär. Barnen har tillverkat varor till affären, tagit med tomma förpackningar hemifrån, burit hyllor, skrivit skyltar osv. De har också skrivit på listor vad alla varor heter och kostar. Barnen turas om att stå i affären och då håller de reda på när 10 minuter har gått och det är dags för skiftbyte. När man har jobbat i affären får man pengar som man sedan kan handla för. Helt suveränt!

Detta projekt har bidragit till att även de små barnen, tvååringarna, nu har koll på vad pengar är, att man ibland får växel när man handlar, de kan känna igen flera bokstäver och de vet vilken visare på klockan som flyttar sig när en minut gått. Är det inte suveränt?!?

Jag hoppas att fler familjer väljer att ha sina barn på denna fantastiska, naturnära förskola så att vi kan ha den kvar. Det är barnen och personalen värda.

Rädslan för det okända

Igår såg jag Uppdrag Granskning om Vellinges kommuns inställning till flyktingmottagande. Programmet väckte många frågor hos mig. Trots vetskapen om att den här typen av program alltid är starkt vinklade, att urvalet av fakta som presenteras är långt ifrån objektivt osv, fick jag en otrevlig känsla i magen; det var så många människor som uttalade sig korkat, hjärtlöst, klumpigt och självupptaget. Detta är förstås inte representativt för alla som bor i Vellinge, men vad står dessa uttalanden för?

Jag har svårt att tro att Vellingebor är mer korkade än andra. Jag tror inte heller att moderater, som är klart dominerande i den aktuella kommunen, är mer korkade än andra (även om vissa uttalanden i gårdagens program för ett ögonblick fick mig att tvivla på det). Det måste finnas andra orsaker till att så många människor är så förtvivlat rädda för att släppa in det okända i sin idyll. Vad kan det vara?

När jag har spånat fram och tillbaka under dagen tror jag att det finns tre troliga förklaringar:

Sverige är idag oerhört segregerat. I vissa områden blandas människor från jordens alla hörn, människor med olika erfarenheter, tankar och åsikter. Där tvingas vi lära känna varandra, behandla varandra med respekt och bryta våra åsikter med argument och diskussioner. I andra områden är hegemonin stark. Vellinge är ett sådant område. Livet kan rulla på i den trygga lunk som man vant sig vid. Det viktigaste blir att bevara och försvara det som är, inte att se vad som finns utanför. Det är i längden en mycket farlig utveckling, tror jag.

Vellinge är en av Sveriges rikaste kommuner. Många av människorna som bor där har det ekonomiskt mycket bra, få är sjuka och arbetslösa, få har erfarenheter av krig, svält och andra trauman. Det kanske gör att viljan till solidariska lösningar, att dela med sig, att känna med andra människor, minskar? Jag har inga belägg för det, bara en tanke som gnager efter gårdagens TV-program. Om det stämmer så är det en mycket farlig utveckling som bidrar till att vårt samhälle snart delas itu: de som har och de som inte har.

Eftersom det bor fÃ¥ nya svenskar i Vellinge finns det fÃ¥ möjligheter att lära känna människor som inte har samma erfarenheter som jag själv. Att vara rädd för det okända är ett allmänmänskligt drag. En ung tjej sa det sÃ¥ bra i programmet (fritt tolkat): “Det finns inga flyktingar här. Jag känner inga flyktingar. Om jag gjorde det skulle jag nog inte vara rädd för dem”. Inte blir det bättre av att den politiska ledningen i kommunen spär pÃ¥ rädslan med halvrasistiska uttalanden och en tydlig motvilja till att vara solidarisk med medmänniskor. Det är här det blir riktigt läskigt, tycker jag:  en pösmunk till borgmästare (sug pÃ¥ den titeln!) underblÃ¥ser rasistiska Ã¥sikter, fryser ut andra politiker som vÃ¥gar visa lite medmänsklighet (KD) och lÃ¥ter rädslan frodas i samhället utan att försöka göra nÃ¥got Ã¥t det.

Tack SVT för ett mycket bra program. Tack alla Vellingebor som vågar protestera och visa att det finns empati och solidaritet även i er kommun. Och tack alla som tänker rösta på något annat parti än (M) i kommunvalet så att pösmunken och hans vänner förpassas dit de hör hemma - på avbytarbänk.

VÃ¥rtecken

PÃ¥ förskolan letar barnen vÃ¥rtecken, som de sedan skriver upp pÃ¥ en stor tavla. IgÃ¥r ville min son, snart 3 Ã¥r, ta med en keps till förskolan. “Keps är ett vÃ¥rtecken!”.

Tänk, vad kloka ungar är.

Rehab

Jag är återigen sjuk och är ordinerad antibiotika, vila och ljus. Därför blir det just inget bloggande den här veckan. Ville bara säga det, till er som är den lilla skaran trogna läsare av denna blogg.

Jag återkommer när solljuset och vilandet gjort sitt. Tills dess - må så gott!

Kontraproduktiva mål

Idag arrangerade samordningsförbunden i Dalarna en gemensam konferens för tredje Ã¥ret i rad. Temat för dagen var “Hur vet man att vi gör ett gott jobb?”. Inbjuden föreläsare var forskaren Johan Quist, Karlstads Universitet.

Quist visade, med en rad konkreta exempel från verkligheten, hur vi i vår iver att mäta, effektivisera och styra formulerar mål som kan bli totalt kontraproduktiva för verksamhetens syften. Det blev väldigt tydligt för mig att vi behöver ett paradigmskifte i samhället. Visst ska vi mäta och leta möjligheter till effektivisering, men vi måste mäta rätt saker och bli mer effektiva att nå våra syften.

Quist svar på vad som är “rätt” mÃ¥l är att frÃ¥ga dem som arbetar i verksamheterna. Det är de som vet hur arbetet bör skötas, vad som är mest effektivt att göra för att nÃ¥ vÃ¥ra syften och de kan därför hjälpa till med bra mÃ¥lformuleringar. Enkelt.

Varför gör vi inte så?

Internationella kvinnodagen

I morgon är det 8 mars, Internationella kvinnodagen. I Norberg har vi redan firat den, en dag för tidigt. Vi sÃ¥g bl a filmen “Den tatuerade änkan”, som är en utmärkt hyllning till kvinnor som vÃ¥gar säga ifrÃ¥n, leva de liv de vill leva utan att lÃ¥ta sig tryckas ner av andras förväntningar. Härligt! Jag har sett filmen flera gÃ¥nger förut men känner ändÃ¥ att den är värd att ses Ã¥rligen; som ett vaccin mot att bli fÃ¥nge i ett liv som leder till bitterhet och olycka.

En aspekt av hur vi kvinnor (föräldrar?) låter oss bli oumbärliga för våra familjer berörs inte i filmen: De vuxna barnen, som förväntar sig full uppbackning av sin mamma i vått och torrt, är inte födda sådana. Deras föräldrar har bidragit till utvecklingen. Det ger mig något att fundera över i min egen föräldraroll.

Jag vill rikta ett tack till de (S)-kvinnor som har arrangerat dagen med utställning, film, tipspromenad och internationell mat. Jag tror att vi kvinnor som lämnade tillställningen gjorde det med lite mera “jäklaranamma” i oss. Och jäklaranamman behövs, om vi ska lyckas skapa ett jämställt samhälle.

Mys eller projekt?

Idag har barnen och jag sportlov. Solen skiner men det blåser kallt ute. Vi har åkt skridskor på hockeyrinken i Norberg, kan man säga. Eller så kan man säga att jag har knutit på skridskor, torkat rinnande näsor, tagit av skridskor, knäppt hjälmar, torkat näsor, hällt upp thé, delat ut smörgåsar, knutit på skridskor, torkat näsor, knäppt hjälmar osv. Däremellan har jag dragit i femåriga kroppsdelar som glidit iväg åt alla möjliga håll på ett par vingliga skridskor. Phu, det är skönt att vara hemma igen.

Ibland undrar jag varför det som borde vara mysiga familjestunder mest känns som nÃ¥got som ska “klaras av”. MissförstÃ¥ mig rätt - vi HAR mÃ¥nga mysiga familjestunder som inte känns som nÃ¥got annat än just mysiga stunder. Men ibland när vi ska göra utflykter blir det mer projekt än mys. Förhoppningsvis har barnen ändÃ¥ haft det mysigt idag, vilket är huvudsaken. Och jag har i alla fall fÃ¥tt frisk luft.