Jag säger nej!

Det är ett klokt drag att, som Fredrik Pettersson, starta ett brett  upprop i politikerbloggosfären att vi aldrig, någonstans, någonsin, någon gång kommer att göra oss beroende av stöd från Sverigedemokraterna: detta med anledning av den raka och avslöjande debattartikeln av Jimmie Åkesson (SD) i Aftonbladet i veckan.

Som socialdemokratisk politiker ser jag det som helt uteslutet att samarbeta med, eller göra sig beroende av, krafter inom (SD). Socialdemokratin bygger på övertygelsen om alla människors lika värde och ett solidariskt samhälle för alla och det är helt oförenligt med de främlingsfientliga åsikter som präglar (SD). För mig handlar det om människosyn och människosyn är inte något vi kan kompromissa eller kohandla om. Vanligtvis är jag för samverkan - av de flesta slag - men ALDRIG samverkan med (SD)!

Vi har, än så länge, inga valda företrädare för (SD) i Norberg men vem vet vad som händer på den fronten i kommande val? Jag vill härmed uppmana alla andra politiska bloggare att också tydligt ta ställning i frågan.

Telefonväkteri

På lördag 24 oktober ska jag försöka ha “telefonväkteri” i Radio Norberg kl 11-12. Eftersom jag är ombud för Norra Västmanland på Socialdemokraternas partikongress sista veckan i oktober är tanken att lyssnare (medlemmar som ickemedlemmar, sympatisörer likväl som kritiker) ska kunna ringa och ställa frågor om vad (S) vill i olika frågor eller göra “medskick” i angelägna frågor till partikongressen. På kongressen ska den framtida socialdemokratiska politiken fastställas och för mig är det viktigt att ha med mig åsikter från hela länsdelen.  

Alltså, ring gärna 0223-235 33 på lördag och ställ din fråga (förhoppningsvis kan jag ge ett adekvat svar) eller för fram din åsikt. Ett telefonväkteri utan inkommande samtal blir inte så kul. Passa på att göra din röst hörd!

Nya chanser

I kongressmaterialet inför Jobbkongressen återkommer en ståndpunkt flera gånger: socialdemokratisk politik ska ge människor upprepade chanser i livet; upprepade chanser till utbildning, till att få fotfäste på arbetsmarknaden, att höra hemma någonstans. Detta är oerhört viktigt, anser jag. För att skapa ett samhälle i sammanhållning måste alla känna att de är med och bidrar på något sätt: att de behövs, att deras arbetsförmåga är efterfrågad, att de finns i ett sammanhang.

På vägen hem från Stockholm i veckan stannade jag på Centralen och köpte Situation Stockholm av en man. Vi började prata lite grann och jag berättade att jag var på väg till ett styrelsemöte med socialdemokraterna i Norberg. “Det är bra”, sa försäljaren, “jag håller på er. Jag har varit knegare, vettu, men sen hände det en massa skit i livet6 och nu står jag här.” Vi pratade lite om att han kände att han var på rätt väg men att det var omöjligt att få ett jobb med den bakgrund han har. Så får det inte vara i ett solidariskt samhälle!

I dagens arbetsliv är kraven så höga att det är allt färre som har tillräckligt hög kompetens, är tillräckligt snabba, flexibla och stresståliga för att orka med eller för att platsa. Det leder till att det är en allt större grupp som inte får plats: som är för skamfilade, för eljest, saknar rätt kompetens etc för att vara välkomna på arbetsmarknaden. Egentligen tror jag inte att det är någon (jo, kanske de superegoistiska, elitistiska brudarna som var med i Debatt i veckan…) som vill ha ett sådant samhälle. Dessutom är det samhällsekonomiskt idiotiskt.

Att försöka backa samhällsutvecklingen är omöjligt, tror jag. Det går inte att lagstifta om ett långsammare arbetsliv som tar hänsyn till mänskliga värden. Lösningen ligger snarare i att ständigt diskutera i vilken typ av samhälle vi vill ha, vilken människosyn som ska råda och att visa på fördelarna för oss alla med att det är många som känner sig inkluderade och behövda. Dessutom behövs det, som jag sagt så många gånger förr, en utvidgad arbetsmarknad. Och där har politiken en stor roll att spela! Vi kan göra förändringar i gällande lagstiftning för att underlätta för sociala företag att etablera sig och att överleva. Vi kan skriva in sociala hänsyn i våra upphandlingspolicys för att möjliggöra för företag som tar stor social hänsyn att överleva. Vi kan ge våra tjänstemän inriktningsbeslut som gör att social ekonomi pratas om och stimuleras i våra verksamheter.

Jag sa till mannen på Centralen att vi på partikongressen förmodligen kommer ta en hel del beslut som, om vi kommer i regeringsställning, kommer att underlätta för honom att komma ut i jobb. Han lade armen om min axel och önskade mig lycka till. Jag hoppas, för allt i världen, att jag i framtiden kan stå för det jag sa.

Bonus till personalen?

I Nynäshamn finns ett reultatbaserat styrsystem som i korthet går ut på att överskott i verksamheten kan bli extra pengar i lönekuvertet för de anställda. Eventuella överskott delas i tre delar: en del till kommunkassan, en del överförs till nästa år verksamhet och en del tillfaller peronalen. Intressant!

Kan detta vara ett sätt för offentligt ägda verksamheter att öka personalens engagemang för förbättringsarbete och öka arbetsgivarens möjligheter att premiera arbetsinsatser utöver det vanliga?

I Nynäshamn har varje kommunal enhet som är med i systemet fem kvalitetsmål som de måste klara, plus att enheten ska göra ett ekonomiskt överskott mot budget, om utdelning ska vara aktuell. Om kommunala verksamheter blir så effektiva och bra att de går med överskott är det kanske inte helt fel att personalen får vara med och ta del av det? Jag hoppas att vi vågar diskutera den här typen av styr- och belöningssystem i vårt parti.

KS 12 oktober

Ibland blir jag förvånad över vilka frågor som väcker debatt i kommunstyrelsen och att andra, i mina ögon mer kontroversiella, passerar mer eller mindre obemärkt förbi. Igår var ett sådant tillfälle.

Vi tog bl a beslut om att medfinansiera Citybanan. Det där med medfinansiering i infrastrukturprojekt är jag kritisk till. Infrastruktursatsningar är ju, som bekant, en statlig anglägenhet. Tyvärr har det blivit allt vanligare, för att inte säga regel, att kommuner och landsting tvingas medfinansiera vägbyggen, järnvägsutbyggnader, kanalutbyggnader osv. Helt galet, enligt min mening. I fallet Citybanan ska alla kommuner och landsting i Mälardalsområdet, däribland Västmanland (och Norberg, om inte ens har en tågstation i tätorten), vara med och betala för två extra järnvägsspår i Stockholm. Visst kommer vi säkert ha nytta av de två extra spåren, men det kommer även resten av Sverige! Jag kan inte förstå varför denna typ av investeringar, som är nationella angelägenheter, inte helt ska finansieras av staten. Därför yrkade jag på att Norbergs kommun ska skriva till regeringen och protestera mot denna typ av medfinansiering, som vi känner oss tvingade att medverka i. Kommunstyrelsen gick på mitt förslag så nu blir det andra gången på kort tid som Norberg skickar protestbrev till regeringen. I den frågan var alla partier helt överens. Trevligt!

En annan fråga, som för mig är självklar, är att vi ska ha en positiv inställning till förfrågan från Bergslagens Folkhögskola att ev förlägga två utbildningslinjer till Norberg. Tankarna bakom idén, att utbildningen ska integreras i det omgivande samhället, ligger helt i linje med hur vi vill att engagemanget och kreativiteten i Norberg ska växa. I det här läget förbinder vi oss inte till någonting, vi ger bara uppdrag att arbeta vidare med den här idén. Ändå väljer (FP) och (M) att reservera sig mot beslutet. Så mycket för att satsa framåt, bejaka entreprenörskap, kreativitet och nya idéer… Heder åt den representant för Alliansen som vågar trotsa kompisarna och rösta enligt sin egen övertygelse.

Ännu en s-blogg

Jag har ägnat en del av helgen åt att diskutera den nya politiska organisationen i Norberg (inslag om detta i Västmanlandsnytt i fredags hittar du här:)http://svtplay.se/v/1723460/tvarsnytt/demokratifraga_splittrar_politikerna?sb,k103379,1,f,-1

Är fortfarande mycket frågande till hur förslagsställarna tänker när de inför denna organisation och jag är nyfiken på hur man resonerar kring detta i termer av gällande lagstiftning (kommunallagen). Men, det lär väl visa sig.

För övrigt har helgen bestått av förberedelser för Jobbkongressen. Nu har västmanlandsdelegationen en egen blogg med adressen www.jobbkongressen.wordpress.com

Min tvåårige son är just nu mycket förtjust i allt som är glittrigt, gulligt och rosa. En dag i veckan hade han nagellack på fingrarna, hårklämmor i håret och kjol när han gick till förskolan. Han tyckte att han var så fin! Jag är så glad att jag lever i en tid när tjejer och killar kan få se ut som de vill, och vara som de vill, utan allt för förvånande blickar och kommentarer från omgivningen.

I morgon är det KS i Norberg. Spännande. Mer om det en annan dag.

Aktivitet i dubbel bemärkelse

Har varit med barnen på gympa i Norberg idag. Det är en häftig upplevelse: i gympasalen för de mindre barnen (1-3 år) är det ett myller av små barn med napp och blöja, något större barn som prövar sitt mod när de hoppar från plintar eller klättrar i ribbstolar och en massa föräldrar och far- och morföräldrar. Vilken aktivitet (och vilken ljudnivå…)! I salen där de lite äldre barnen (4-6 år) har sin gympa är det mer organiserat. Barnen får varje vecka utmana sig själva i vad de kan och vågar, leka, träna smidighet och samarbetsförmåga, klättra, hoppa och öva upp balansen. Jag blir så glad när jag ser alla dessa föräldrar som, trots tidspress och energitapp hos barnen, orkar följa med sina barn till gympan varje vecka, som uppmuntrar till rörelse, aktivitet och att tänja sina gränser, som hjälper barnen att interagera med barn och vuxna de inte känner, vänta på sin tur, visa hänsyn och sitta stilla när det är samling. Detta skulle förstås inte vara möjligt utan de ledare som helt ideellt sköter ruljansen så att våra telningar får ha sin älskade gympa.

Tack, Kärrgruvans Gymnastikförening för att ni tålmodigt ställer upp för våra barn år efter år! Ni gör en stor insats för Norberg.

Dysterkvist

Fullmäktige i Norberg har nyss (ca 15 minuter sedan) klubbat igenom en ny politisk organisation. En organisation med fullmäktige och kommunstyrelse, enbart. En organisation som förslagsläggarna menar ska vitalisera demokratin. Det ska bli spännande att se hur en organisation med kraftigt bantat antal förtroendeuppdrag kan vara demokrativitaliserande. En organisation som, enligt förslagsläggarna, ska leda till minskade kostnader. En organisation där det parti som väljarna vill ska styra i kommunen INTE innehar ordförandeposterna i de två tyngsta utskotten under KS (ja, ni läste rätt).

Hur detta ska kunna leda till ökad demokrati och minskade kostnader kan jag bara inte förstå. Min (dystra) bild av framtiden i Norberg är en organisation där det styrande partiet saknar verktygen för att styra och att det därför blir mindre verkstad. En organistation där oppositionen har mycket att säga till om i beredningar och utskott men som har svårt att få igenom sina förslag eftersom de är i minoritet, och där det därför blir mindre verkstad. Förklara hur det kan leda till ökad demokrati och minskade kostnader, den som kan.

Rivstart valarbete

Nu har arbetarekommunen utsett en valprogramgrupp som, tillsammans med övriga medlemmar, ska utarbeta ett förslag till valprogram för (S) i Norberg. Det ska bli så kul! Det finns så mycket att göra, så många saker som kan förbättras, så mycket utvecklingsarbete kvar att göra. Den högst osäkra ekonomiska framtiden sätter förstås vissa käppar i hjulen men vad vore politik utan visioner och en vilja att förändra?!? Jag längtar till valprogramgruppens första möte…

För övrigt har den här helgen satt ett definitivt stopp för allt önsketänkande att vi fortfarande har lite sommar kvar: -4C två mornar i rad, bitande frost i gräset ända fram till lunch igår och kalla, gråa höstvindar idag. Men jag känner mig beredd! Trädgårdsmöbler och studsmatta är inburna, potatis och morötter skördade och det finns ved inburen både till pannan och kakelugnen. Härligt! Det är bara vinteräpplena som fortfarande hänger röda men sura på sina grenar och väntar på att jag ska plocka ner dem. Jag hoppas att frosten ger sig ett tag så att äpplena hinner mogna lite mer.

När jag sprang rundan runt sjön i morse var vägen täckt av färggranna löv och det var nästan halt på sina ställen. Sådant förtränger jag under resten av året. Barnen har redan börjat prata om vad de ska skriva på sina önskelistor till tomten och de fodrade täckbyxorna har gjort entré. Och det känns helt ok! Ingen höstångest eller höstdepression här, inte. Jag gillar grå vardag och när det händer saker. Dags att uppvärdera hösten!

Nyhetsjakt och dess konsekvenser

Idag har jag på nära håll fått erfara hur vinklad och ibland tokig mediarapporteringen kan bli i jakten på braskande rubriker och säljande headlines: P4 Västmanland har haft som en av sina huvudnyheter idag att (s) i Norberg ska ingå formaliserad valsamverkan med (mp) och “har glömt” att informera (v) om det. Ordföranden i (v) säger sig i en telefonintervju vara fullständigt överraskad och besviken på hur samarbetet har fungerat hittills under perioden. Om jag inte hade känt till hur det hela gick till så hade jag blivit minst lika överraskad som (v)’s ordförande sade sig vara i radioinslaget.

Om man lyssnar på vad inblandade personer verkligen säger i inslaget så är det tydligt att (mp)’s talesperson säger “Det deklarerar vi redan innan valet, att får vi en majoritet ihop så kommer vi att samarbeta”. Det är hans bild och får förstås stå för honom. Det är också tydligt att (s)’s talesperson (kommunalråd Kenneth Östberg) säger “Allt talar väl ändå för att vi ska försöka hitta en mer formaliserad samverkan inför valet nästa år.” Men det sägs ingenting om att samverkan är ett faktuem eller att (v) inte skulle vara en del av en framtida samverkan! För sanningen är att det inte finns någon formaliserad samverkan ännu, varken med (mp) eller (v), såvitt jag vet. En icke-nyhet, alltså, som blåses upp till en jättenyhet. Att (mp) så tydligt säger sig vilja samarbeta med oss är i och för sig trevligt.

Vad får detta för konsekvenser? Ja, det får tiden utvisa. Själv är jag positivt inställd till samverkan med både (mp) och (v), om inte (v) har låst sig allt för hårt vid förslaget om ny politisk organisation, som jag inte alls gillar. Min åsikt är att vi ska hålla alla dörrar öppna och sondera terrängen: vilket eller vilka partier vill se samma samhällsutveckling som vi vill? Vilka frågor kan vi tänka oss att kompromissa i och vilka är för centrala för oss för att välja en annan linje? Det blir onekligen en spännande valrörelse…